Man är mer känslosam på natten.. Det är oftas då muren ramlar ner och känslorna bara väller över. Det är då just då på natten som man behöver få tröst, men vem finns där att trösta på natten? Ingen.. Är det därför man får sina känslo samma utbrott på natten? Då ingen kan trösta utan man får bara skrika/gråta ur sig sina känslor som man hållit undan under dagen... Verkligheten... Fy fan verkligheten är så orättvis!! Men eftersom känslorna brister på natten, är det menat att man inte vill ha tröst eller?.. När ska man våga visa sina riktigt känslor tro? Vem kan hantera en då man brister ut i panik skrik gråt fäktande.. Jag kan inte hantera mig själv då det sker hur ska då någon annan kunna hantera mig?


Jag önskar och längtar så det gör så ont i mig...

Men det som gör ondast är att det finns dom som önskar och längtar mer än mig..